Carl Jan Granqvist

Har jobbet som hobby – alla dagar i veckan

undefined

Jag, Lennart Kihlman, möter Carl Jan Granqvist och går igenom hans tid från orgeltrampare och hönsfarmare till dagens visioner om historiska/mat vandringar 2016 på Saxå Bruk.

Jag åker bil mot Stockholm en tidig aprilmorgon i strålande sol där det är vår i luften. Målet är Vinkällaren Grappe på Grevgatan i Stockholm. Parkerar bilen i ett Pgarage och går förbi Sergels torg ner mot Kungsträdgården som är full av blommiga träd, går sedan Strandvägen där det putsas och fejas med alla båtar som görs i ordning inför säsongen. Strax efter klockan 10 är jag framme där jag får vänta några minuter på Carl Jan. Han dyker upp och har en portfölj och kabinväska med sig vilket visar att det är en man som alltid kommer från något och är på väg till nya träffar. Han är stiligt klädd i blå kavaj med en grågul väst, en röd kravatt med matchad röd bröstnäsduk. Han ger ett kraftfullt handslag när vi hälsar på varandra i en mysig miljö. Vi går sedan in ett av de många rummen för att börja vår intervju.

Du började din ”yrkesbana” i tidig ålder som orgeltrampare i Hidinge gamla kyrka där din far Johannes var kantor. Detta var 1955–1960.

    – Det vara bara i den gamla kyrkan jag kunde vara orgeltrampare för där skötte man det med en spak och med händerna till skillnad från nya kyrkan där man fick trampa och då som liten grabb orkade man inte trampa. En rolig tid att jobba med pappa och vi hade olika hyss tillsammans, ibland slutade jag ”trampa” och då hörde man att orgeln gick ner i styrka. Då hytte pappa med näven med glimten i ögat. Nu hade man som liten grabb fått smak på ”riktiga” livet.

1967–1969 läste du konst historia vid Stockholms universitet samtidigt som du var timanställd som auktionist och vaktmästare vid Stockholms Auktions verk. Du gick även Virginska restaurangskolan i Örebro. Hur var denna tid?

    – Vid denna tidpunkt fick jag inblick i konstens historia som jag fortfarande har stort intresse av. När det var auktion fick inte alla komma in i auktionshallen och många fick då stå utanför ingången. Jag fick då ett uppdrag som repetitör vilket innebar att repetera det som sas inne i auktionshallen. Jag skötte tydligen detta bra eftersom chefen kallade in mig och gav mig en hundralapp (svart?). Mycket pengar på den tiden.

1968–1971. Då var du sjukvårdsbiträde vid Regionsjukhuset i Örebro.

    – En lärorik och rolig tid där man kunde säga ”man skall ha roligt på jobbet”. Jag kommer ihåg en midsommarafton då jag gjorde och bjöd hela personalen på akuten på midsommarbuffé som blev uppskattat. Då minns jag vad mor sa ofta, man skall ha kalas som inkörsporten till ett bra och roligt socialt umgänge. Under denna tid var jag även timanställd vid Bukowskis Konsthandel i Stockholm. Sommaren 1970 hade jag hyrt en våning i Gamla Stan och läste då i morgontidningen att de sökte en elev på Restaurang Hasselbacken på Djurgården. Jag fick börja där och fick utföra allt som man gör på en restaurang. Jag gick även internutbildningar på Operakällaren och på AB Vin & Spritcentralen.

Nu började ditt nuvarande liv efter många år där du utbildat dig och testat många ben. Du blev källarmästare 1972 vid Grythyttans gästgivaregård.

    – Nu fick jag börja på riktigt och testa och prova allt jag lärt mig genom alla ungdomsår i livet och alla utbildningar. Nu fick jag bygga upp en restaurangskola som blev Måltidens hus och Restauranghögskolan i Grythyttan. Här blev jag först i landet med saperemetoden, som innebär att man vid kompositionen av en måltid utöver smaksinnet tar hänsyn till gästens alla andra sinnen. – Vid Måltidens hus lade jag grunden till Kokboks museet.

Om vi återkommer till din uppväxt/ barndom, hur var den?

    – Jag hade en bra uppväxt tillsammans med min tre år äldre syster. Tidigt fick jag reda på att jag var ”kodum” som dom sa om dyslexi. Det vara bara kor och en del människor som inte kunde läsa ok och då kallades man ”kodum”. Mitt problem löste vi så att mor läste läxorna för mig vilket gjorde att jag fick utveckla andra sinnen som jag fick fokusera på. Under åren har jag inte haft några större problem med min dyslexi utan det har givit mig andra styrkor med mina andra sinnen som jag haft stor nytta av i matkonsten där vi har många sinnen igång. Jag var även med i TV-serien Carl Jans änglar där sju flickor fick prova sina sinnen på olika sätt. Tidigt fick jag lära mig att många svenskar har ”navelseende” vilket innebär att det är svårt att se utanför sin lilla hemmaby.

Nu kommer vi till Vinkällare Grappe på Grevgatan i Stockholm där vi nu sitter och gör denna intervju där jag ser att du brinner för detta projekt.

    – Under tiden 1984–1985 lade jag ner mycket pengar och energi för att bygga upp Grappe. Jag fick möjligheten att göra det som skulle bli ett garage till en vinkällare för lagring av vin. Det är inget aprilskämt men 1 april 1986 invigdes Grappe Vinkällare där jag är ägare till 100% av Vinkällaren Grappe AB. Har även Vinkällaren Grappe’s Vinimport. Här lagrar privatpersoner viner. Snittpriset på vinflaskorna här är cirka 1000 kr/flaskan. Här lagras vinflaskorna i rätt temperatur och rätt fuktighet. Vi har 1200 medlemmar här och nästan 900 enskilda fack för vinflaskor där personerna kan lagra sina värdefulla flaskor. Här har vi utbildningar, vinprovning och framförallt socialt umgänge. De som är här är de som dricker mer än fostervatten och njuter av rödvinet med alla sinnen, ofta med glada vänner. Tyvärr är det många svenskar i dag som köper sitt rödvin på systemet och hinner nästan inte hem förrän de druckit upp det.

Är du morgonpigg eller kvällsmänniska?

    – Jag lägger mig sent och då får jag kompensera det med att gå upp tidigt (skratt).

Hur ser en dag ut för Carl Jan när du inte har några åtagande och måsten?

    – Jag har inga sådana dagar, jag har hobbyn som mitt jobb alla dagar i veckan.

Du är ägare av Saxå Bruk sedan 1984. Där har du gjort en hel del investeringar och du tar emot gäster från när och fjärran. Du har nya planer för Saxå Bruk, vilka då?

    – Jag önskar skapa ett forskningscenter kring europeisk måltidshistoria. För mer än 15 år sedan tillkom stiftelsen Måltidsmuseum i Grythyttan för att utveckla ett centrum kring måltidshistoria knutet till Campus Grythyttan. På Saxå Bruk som bjuder historiska miljöer där romantiken går samman med måltiden från det nordiska köket har jag utvecklat historiska evenemang från 1800-talets början. Dessa kan du som privatperson boka under juli månad. Det finns idag 3 000 högskoleutbildade studenter från restaurang- och hotellhögskolan vid Grythyttans/Örebro Universitet. Dessa studenter har gjort skillnad för hotell- och restaurangbranschen som idag omsätter cirka 180 miljarder kronor och sysselsätter cirka 150 000 personer. Upplevelseindustrin behöver mer än grundskoleutbildade akademiker för att slå vakt om måltidsutvecklingen. Därför behövs ett forskningscenter. Denna vision har jag döpt till Aptitum, ett center för culinary art, craft, heritage and science. Vi håller på med detaljer inom detta projekt och hoppas på EU-pengar. – Min son Carl Johan Erik Gustaf Adolf Granqvist som nu är 23 år kanske tar över Saxå Bruk en dag. Vi får se vad han vill i framtiden. Vi har bra kontakt och talas vid regelbundet. Han är liksom jag medlem i jordägareförbundet. För tillfället är Carl Johan kårordförande i Luleå studentkår efter avlagd nationalekonomexamen.

Slutligt en önskan om ett förslag på en trerätters måltid till mig och min fru på vår bröllopsdag 20 juni.

    – Sommar då är det säsong för primörer!

Förrätt: Svensk färsk sparris och en torr champagne ex Pinot Noir
Huvudrätt: Kyckling, helst en Hedemora Kyckling, späda morrötter och smörslungad potatis med ett Carl Jan röd Bordeaux 2010. 
Dessert: Smultron och vaniljglass med ett Sauternesvin från Bordeaux.

Sammanfattningsvis av vårt möte: Jag har mött en underhållare och visionär som brinner för nya utmaningar med mat tillsammans med våra sinnen. Carl Jan är nu inte så ofta på Grythyttan men mentalt är han där varje dag. Man kunde tillägga mer men då skulle det bli en hel bok. Kan även tillägga att Carl Jan är en stor konstkännare och har mycket konst, tavlor i sina lokaler. Sök gärna på Internet ”Carl Jan Granqvist” och ni får fram många fakta som inte fick plats i denna intervju.

 

AV: KURT LENNART KIHLMAN – EN SMART SENIOR
FOTO: HAMID ERSHAD SARABI
SMART SENIOR • EXTRA SMART NR 2/2015 • MAJ 2015